Kajsa

När vi gick i ettan så var vi på en föreläsning på katedral med skolan, 

Dont drink and drive, jag va helt oförberedd på att det skulle va en pappa

som hade mist sin son som skulle föreläsa, det var inte ens två år efter att

mamma hade gått bort. 

Jag tror att jag grät hela tiden, tänkte springa ut ett flertal gånger och de va hemskt

att gå fram till "scenen" och tända ljus, har nog aldrig känt mig mer uttittad, 

skulle nån ha kramat mig då skulle gråtit gånger 1000. 

Det va på den gamla tiden, när det va Lotta som stod me utsträckta armar och

ville trösta. 

Jag har bara så starka minnen av det fortfarande, 19 april närmar sig med stormsteg, 

jag vet att det är en lördag och en festdag men jag fasar. Det är bara en påminnelse om

hur borta min mamma är och att det är fyra idiotiska jävla år sedan det hände. 

Var har allt tid tagit vägen? Min tid som jag skulle vänja mig på.. ? Borta. 

Vissa dagar vill jag gräva ett stort hål och lägga mig där, hade de på nåt sätt

för mig närmare mamma hade jag gjorde de 20 april 2004 men hon finns i himlen

och inte jorden, jag väljer att tro de i alla fall. 

I alla fall så fick vi höra den här låten på föreläsningen och sorglig musik får mig

alltid att gråta floder. 

Jag fick låna en ängel, som spred sitt ljus i mitt liv i varje andetag.

Du togs bort från mig, alldeles för tidigt.

Jag fick låna en ängel, för en stund.

Du gav mig allt ett hjärta kan, 

du lever kvar i mig så länge livet ger mig tid.