Kajsa

Känns som att det har börjat snöat igen, fattar ingenting, jag går ut, hej.
Nyss va de hur fint som helst, men men.

Jag tänker inte på saker som är jobbiga, det är ett STORT minus med mig,
jag bara struntar i det. Försöker glömma det och överrösta tankerösten med
andra tankar, oftast tänker jag på mamma, de tankarna har en förmåga att
få allt annat att blekna bort till obetydelsefullhet.
Jag har sagt de förut men jag tror att mamma hade sett till att jag vart nåt mer,
nåt bättre, HALLÅ?! Jag känner mig frustrerad på livet, vafan är de för mening,
vad är det för koncept.. orkar inte tänka mer på det, tankarna tar aldrig slut.
Jag kan inte beskriva det känns som jag vill slänga mig ut för ett berg och
skrika, landa i vattnet och komma upp till ytan och känna att allt är fixat, allt
är okej. För just nu känns inget okej.. Jag känner som jag och Hanna kände
innan vi skulle gå, när vi satt i fönstret, stäng annars vill jag hoppa, men ingen
fattar, bara du.

We used to be togheter, everyday togheter.. always.
I really feel