Nu är det på riktigt!
Sov som en gud inatt, vaknade bara en gång, helt underbart!
Kämpade mig på en ersättningsbuss nere i Alvik och blev endast 10 min sen till min barnmorska. Hon hade en sjukt lång lista på alla blodprover vi skulle ta idag, jag fick lite panik när jag insåg att det inte skulle bli något vanligt stick-i-fingret-prov, utan ett i armen. Djupa andetag, jag är tamefan superwoman, tar nålen i armen som ett myggbett, tänker hela tiden på att jag ska föda barn, funkis!
Sen tycker min BM att nu är det fan bäst för dig att du har gått upp lite, hon tycker 1,5 kilo är alldeles för lite, hon börjar bli arg på mig, tror att jag smygbantar. Yeah right tänker jag, som om jag någonsin skulle lyckas banta överhuvudtaget?
Men har man sett, 4,5 kilo upp, kände mig genast lite mer gravid och funderade om inte jeansen satt liiite tight? Nej det gör dom verkligen inte, är det mina gäddhäng som lägger på sig, icke icke. Min BM säger att det är hela bebismagen som väger all extra vikt, och mina mjölkstationer såklart, dom producerar mjölk som bara den, tror kanske att jag ska föda snart, vem vet?
Kände mig i alla fall ganska nöjd om än trött när jag gick därifrån, hoppas att blodet är bra också, lågt järn kan jag leva med men inte något annat tjaffs, och helst INTE järninjectioner i form av sprutor.
Men ändå, 4,5 kilo upp, jag känner mig stolt :)
Kommer hem, diskar och städar, tänker på alla bebissaker jag måste köpa, blir liite trött i huvudet, börjar mer kännas som tvång än som ett nöje att inhandla saker, jisses, behöver man verkligen allt det här tänker jag? Kanske har Antoine lyckats psyka mig till att inte vilja handla mer, går in på lite schyssta sidor med online-shoping, känner efter.. Nej, jag är inte sugen på att köpa något.
Känner att jag är sugen på ägg istället, mums, riktigt gott, ät ägg med er, allihop! Löskokt ägg på en rostad macka ska det va.
Filosoferar lite, har alltid tänkt att om jag blev gravid skulle jag ta all extra tid som blev, om det nu blev någon, och så skulle jag skriva en bok. Känner mig lite motiverad, ändå inte, tänker att jag mjukstartar med ett blogg-inlägg, har lust att skriva liksom, massor.
Förr i tiden kunde jag sitta och skriva i timmar, på papper eller på datorn, har alla texter någonstans, mest jävligt deppiga prylar, mest året efter att mamma dog, undrar om det verkligen är jag som har författat ihop allt på dom här papprena. Känns som ett annat liv, livet före och livet efter mamma, ja det är nog så jag delar mitt liv. Men snart blir det livet före och livet efter Lexi.
Sen tar all skriv-fantasi slut. Om jag skrev en bok skulle den nog bara handla om mig, och mitt liv. Ja det skulle den!
Skriv något!
Kämpade mig på en ersättningsbuss nere i Alvik och blev endast 10 min sen till min barnmorska. Hon hade en sjukt lång lista på alla blodprover vi skulle ta idag, jag fick lite panik när jag insåg att det inte skulle bli något vanligt stick-i-fingret-prov, utan ett i armen. Djupa andetag, jag är tamefan superwoman, tar nålen i armen som ett myggbett, tänker hela tiden på att jag ska föda barn, funkis!
Sen tycker min BM att nu är det fan bäst för dig att du har gått upp lite, hon tycker 1,5 kilo är alldeles för lite, hon börjar bli arg på mig, tror att jag smygbantar. Yeah right tänker jag, som om jag någonsin skulle lyckas banta överhuvudtaget?
Men har man sett, 4,5 kilo upp, kände mig genast lite mer gravid och funderade om inte jeansen satt liiite tight? Nej det gör dom verkligen inte, är det mina gäddhäng som lägger på sig, icke icke. Min BM säger att det är hela bebismagen som väger all extra vikt, och mina mjölkstationer såklart, dom producerar mjölk som bara den, tror kanske att jag ska föda snart, vem vet?
Kände mig i alla fall ganska nöjd om än trött när jag gick därifrån, hoppas att blodet är bra också, lågt järn kan jag leva med men inte något annat tjaffs, och helst INTE järninjectioner i form av sprutor.
Men ändå, 4,5 kilo upp, jag känner mig stolt :)
Kommer hem, diskar och städar, tänker på alla bebissaker jag måste köpa, blir liite trött i huvudet, börjar mer kännas som tvång än som ett nöje att inhandla saker, jisses, behöver man verkligen allt det här tänker jag? Kanske har Antoine lyckats psyka mig till att inte vilja handla mer, går in på lite schyssta sidor med online-shoping, känner efter.. Nej, jag är inte sugen på att köpa något.
Känner att jag är sugen på ägg istället, mums, riktigt gott, ät ägg med er, allihop! Löskokt ägg på en rostad macka ska det va.
Filosoferar lite, har alltid tänkt att om jag blev gravid skulle jag ta all extra tid som blev, om det nu blev någon, och så skulle jag skriva en bok. Känner mig lite motiverad, ändå inte, tänker att jag mjukstartar med ett blogg-inlägg, har lust att skriva liksom, massor.
Förr i tiden kunde jag sitta och skriva i timmar, på papper eller på datorn, har alla texter någonstans, mest jävligt deppiga prylar, mest året efter att mamma dog, undrar om det verkligen är jag som har författat ihop allt på dom här papprena. Känns som ett annat liv, livet före och livet efter mamma, ja det är nog så jag delar mitt liv. Men snart blir det livet före och livet efter Lexi.
Sen tar all skriv-fantasi slut. Om jag skrev en bok skulle den nog bara handla om mig, och mitt liv. Ja det skulle den!
Skriv något!
Kommentarer
Trackback