Jag njuter inte av det här
Nej, kort sagt så njuter jag inte av att vara gravid. Jag längtar som bara den tills förlossningen är över och den här perioden har tagit slut.
Att vara gravid är uppenbarligen inte min grej, jag förväntade mig en harmonisk och mysig graviditet, så som jag tror att alla första mammor tänker. Men istället har det varit 9 månader med illamående, sjukdom, foglossning framför allt, trötthet och massa andra små åkommor som ryggont, halsbränna, ont i bröstkorgen, svårt att andas m.m.
Det är lite tabu att säga att min inte njuter av att vara gravid eller hur? Men så är det, jag ser fram emot massor att bli mamma men en ny graviditet är inget som jag kommer att ge mig på i första taget. Jag vet ju med största sannolikhet att foglossningen kommer komma igen, eftersom den är ärftlig. Och att vara sjukskriven i 5 månader och ha med FK att göra är inte min melodi.
Tänk om mamma hade kunnat förmedla det till mig på nåt smidigt sätt precis när jag blev gravid så jag visste vad jag hade att vänta mig. Men icke, inte ens pappa kom ihåg det, han är virrig, tur att min morbror kunde berätta att mamma hade hemsk foglossning med både mig och syrran så jag kan skylla lite på henne.
Eller tänk om mamma hade varit här bara, och hade kunat berätta lite allt möjligt om hur det var att vara gravid. Eller ännu bättre, om mamma hade varit här och blivit mormor, hon hade blivit jordens bästa mormor :) åh vad det gör mig så ont att hon aldrig kommer att få träffa sitt barnbarn, hon hann inte ens träffa Antoine, min egna lilla familj, och ingen av dom fick träffa mamma och faktiskt se att hon var världens finaste :) det är lite klyschigt att säga om nån som har gått bort men min mamma var faktiskt one of a kind!
MEN, jag är glad för att jag har så många extra mormorar till min fina flicka :) åh det finns så många underbara människor i mitt liv!
Älskade underbara Christina som egentligen är Sebbes och Amandas mamma men som jag har lånat i många år nu :) också Lottas fina mamma Eva har jag snyltat lite på i massor med år. Båda dom ska ha en plats hos vår lilla tös, om jag får bestämma i alla fall :)
Och söta Loppan sa direkt; Jag ska bli mormor!! när jag berättade att jag var gravid.
Sen finns ju alltid Gun, som faktiskt har varit med i 16 år nu, pappa och Gun liksom, morfar och Gun, japp så blir det!
Så även om jag saknar mamma lika mycket som jag skulle sakna min högerhand om den försvann, så är jag glad att både jag och Anto har så mycket fina människor runt oss. Och framför allt så har vi varandra :)
För att knyta ihop allt babbel som jag alltid lyckas åstakomma i mina inlägg så gillar jag inte att vara gravid, jag är lite smådeppig över att mamma är en ängel i himlen och jag är full av kärlek till alla underbara människor som fortfarande är här med mig!
Trevlig kväll allihopa :) snart kommer min älskling hem och då ska vi äta och sen ska vi mysa!
Mammas sista sommar, med sin stora kärlek, 2003.
Att vara gravid är uppenbarligen inte min grej, jag förväntade mig en harmonisk och mysig graviditet, så som jag tror att alla första mammor tänker. Men istället har det varit 9 månader med illamående, sjukdom, foglossning framför allt, trötthet och massa andra små åkommor som ryggont, halsbränna, ont i bröstkorgen, svårt att andas m.m.
Det är lite tabu att säga att min inte njuter av att vara gravid eller hur? Men så är det, jag ser fram emot massor att bli mamma men en ny graviditet är inget som jag kommer att ge mig på i första taget. Jag vet ju med största sannolikhet att foglossningen kommer komma igen, eftersom den är ärftlig. Och att vara sjukskriven i 5 månader och ha med FK att göra är inte min melodi.
Tänk om mamma hade kunnat förmedla det till mig på nåt smidigt sätt precis när jag blev gravid så jag visste vad jag hade att vänta mig. Men icke, inte ens pappa kom ihåg det, han är virrig, tur att min morbror kunde berätta att mamma hade hemsk foglossning med både mig och syrran så jag kan skylla lite på henne.
Eller tänk om mamma hade varit här bara, och hade kunat berätta lite allt möjligt om hur det var att vara gravid. Eller ännu bättre, om mamma hade varit här och blivit mormor, hon hade blivit jordens bästa mormor :) åh vad det gör mig så ont att hon aldrig kommer att få träffa sitt barnbarn, hon hann inte ens träffa Antoine, min egna lilla familj, och ingen av dom fick träffa mamma och faktiskt se att hon var världens finaste :) det är lite klyschigt att säga om nån som har gått bort men min mamma var faktiskt one of a kind!
MEN, jag är glad för att jag har så många extra mormorar till min fina flicka :) åh det finns så många underbara människor i mitt liv!
Älskade underbara Christina som egentligen är Sebbes och Amandas mamma men som jag har lånat i många år nu :) också Lottas fina mamma Eva har jag snyltat lite på i massor med år. Båda dom ska ha en plats hos vår lilla tös, om jag får bestämma i alla fall :)
Och söta Loppan sa direkt; Jag ska bli mormor!! när jag berättade att jag var gravid.
Sen finns ju alltid Gun, som faktiskt har varit med i 16 år nu, pappa och Gun liksom, morfar och Gun, japp så blir det!
Så även om jag saknar mamma lika mycket som jag skulle sakna min högerhand om den försvann, så är jag glad att både jag och Anto har så mycket fina människor runt oss. Och framför allt så har vi varandra :)
För att knyta ihop allt babbel som jag alltid lyckas åstakomma i mina inlägg så gillar jag inte att vara gravid, jag är lite smådeppig över att mamma är en ängel i himlen och jag är full av kärlek till alla underbara människor som fortfarande är här med mig!
Trevlig kväll allihopa :) snart kommer min älskling hem och då ska vi äta och sen ska vi mysa!
Mammas sista sommar, med sin stora kärlek, 2003.
Kommentarer
Postat av: Hanna
Och du har miiig!! finns alltid här för dig kajsa, och din lilla prinsessa!
Trackback