Smiling faces

Nu är vi äntligen i Lysekil, efter en vääldigt lång bilfärd så kom vi fram i onsdags kväll.
Allt är som vanligt men ingenting är som förut är väl en passande klyscha här och nu, jag är glad för att jag får vara med mitt hjärta i alla fall, helt oslagbart. Det känns vant, som vanligt och som det ska :)

Imorgon ska vi uut, Hanna och Kajsa style, det är det bästa. Ikväll ska vi ha en myskväll med glögg och pepparkakor eftersom det är så himla kallt, igår drack vi julmust, finns det något godare?

Jag tycker synd om dom som känner sig så ensama och obekräftade att dom söker sig alldeles för långt bak i deras historia för att det ska vara okej, det är bara sorgligt, fast för oss är det snarare skrattretande :) ditt skämt!

Nu ska jag traska hem till Rebecca och Hanna igen, CIAO!


Maybe there's more(?)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback