Energikällor!
Idag har varit en jättejobbig dag, jag har i stort sett gråtit hela tiden, på båda mina jobb, och det har nog aldrig hänt förut. Mina tvillingar har varit sjukt snälla och gulliga hela dagen, kramats, pussats och klappat på mig när jag är ledsen. Och hos Vilma är alla så himla goa, vi har varit på hennes kusins studentmottagning, god mat osv. Kom precis hem.
Men fy farao vilken tur jag har som har mina världsbästa jobb med alldeles underbara barn, åh vad jag älskar dom. Dom ger mig så mycket glädje och energi, bästa bästa!
Imorgon är jag ledig, då vet jag inte vad jag ska göra, städa? Fy fan.. På kvällen ska jag och Tessan till Koh Phangan, det kommer garanterat att bli roligt!
Ikväll/inatt ska jag möta upp Martin efter jobbet och sova där, orkar inte vara här hemma mer än jag behöver, och han är såå bra. Vem vet, jag kanske flyttar tillbaka till St Eriksplan, hade det sjukt bra där.
Min lägenhet får det att vända sig i magen på mig just nu, jag hatar den, jag vill aldrig vara här. Aaaaah, jag får panik. Hade vårat "uppbrott" varit ett gemensamt beslut som togs som vänner osv hade det varit lugnt. När det kommet som en kalldusch på sms (!) är det en helt annan sak. Det känns som att Anto tog vårat fina, i mina ögon, förhållande, slängde det på marken, spottade och stampade på det tills det inte fanns något kvar, inte ens ett uns av omtanke, vänskap eller samhörighet. Och det får mitt hjärta att gå i en miljon bitar, jag kan inte tänka på något annat, det är en stor klump hela tiden, två stenar som brottas konstant. Jag får panik.. Och nätterna är obeskrivligt jobbiga. Bara att veta att han aldrig kommer hem igen, att det kommer vara bara jag får mig att vilja hoppa i Karlbergskanalen.
Att förlora någon är det svåraste som finns, tro mig jag har lärt mig med livets gång. Är det ens värt det? Ja! Men jag måste säga att livet har haft en lustig gång för mig, jag förstår inte vad som är meningen? Vad kommer hända nu?
KAN NÅGON GE MIG EN JÄVLA BEDÖVNING!
(Om det stör någon att jag är så rättfram i min blogg numera så är det bara att sluta läsa. Men jag är trött på att alla ska skriva i "koder" så att man får gissa vad som är fel. Såhär känner jag och det är min blogg!)
Jag drar.
Men fy farao vilken tur jag har som har mina världsbästa jobb med alldeles underbara barn, åh vad jag älskar dom. Dom ger mig så mycket glädje och energi, bästa bästa!
Imorgon är jag ledig, då vet jag inte vad jag ska göra, städa? Fy fan.. På kvällen ska jag och Tessan till Koh Phangan, det kommer garanterat att bli roligt!
Ikväll/inatt ska jag möta upp Martin efter jobbet och sova där, orkar inte vara här hemma mer än jag behöver, och han är såå bra. Vem vet, jag kanske flyttar tillbaka till St Eriksplan, hade det sjukt bra där.
Min lägenhet får det att vända sig i magen på mig just nu, jag hatar den, jag vill aldrig vara här. Aaaaah, jag får panik. Hade vårat "uppbrott" varit ett gemensamt beslut som togs som vänner osv hade det varit lugnt. När det kommet som en kalldusch på sms (!) är det en helt annan sak. Det känns som att Anto tog vårat fina, i mina ögon, förhållande, slängde det på marken, spottade och stampade på det tills det inte fanns något kvar, inte ens ett uns av omtanke, vänskap eller samhörighet. Och det får mitt hjärta att gå i en miljon bitar, jag kan inte tänka på något annat, det är en stor klump hela tiden, två stenar som brottas konstant. Jag får panik.. Och nätterna är obeskrivligt jobbiga. Bara att veta att han aldrig kommer hem igen, att det kommer vara bara jag får mig att vilja hoppa i Karlbergskanalen.
Att förlora någon är det svåraste som finns, tro mig jag har lärt mig med livets gång. Är det ens värt det? Ja! Men jag måste säga att livet har haft en lustig gång för mig, jag förstår inte vad som är meningen? Vad kommer hända nu?
KAN NÅGON GE MIG EN JÄVLA BEDÖVNING!
(Om det stör någon att jag är så rättfram i min blogg numera så är det bara att sluta läsa. Men jag är trött på att alla ska skriva i "koder" så att man får gissa vad som är fel. Såhär känner jag och det är min blogg!)
Jag drar.
Kommentarer
Postat av: J
Love you, mest av allt, alltid <3
Trackback