Kajsa

Vet ni vad jag vill? Vara oberörd, som Anto, inte bry mig ett skit om allt som har varit. Bara se det som ett gammalt skräp som man bara slänger och sen aldrig mer tänker på. Härligt det skulle va..

Ikväll har jag och Julia häng, igen, det är bra det. Jag har jobbat hela dagen, med Vilma, astråkigt att det har regnat större delen av dagen. Vi har varit på Junibacken på Djurgården, helt okej men smått hysteriskt med alla barn.
Imorgon är det jobb igen och det ska regna 40mm och blåsa massa, KUL! Det lär bli inne-häng kan jag tro. Sen ska vi ut och äta, jag, Julia och Gunsan på nåt ställe hon hade hittat. Mycke familjen i helgen, men jag vill inte inte inte vara ensam.

Då slutar det med att jag tänker, mer än jag gör 24/7, och sen gråter, och jag är väldigt väldigt rädd för hur det skulle vara, hur det skulle kännas, så jag gör som alltid, håller mig sysselsatt! Sjukt.
Jag vill bara få bort alla hans grejer ut min lägenhet, min inte vår, så jag kan försöka glömma att han någonsin bodde här. För tro mig, och det här vet jag, det här är slutet på vår, relation, vänskap, allt, kallare människa än Antoine får man nog leta efter.

Ska snart ta mina, numera dagliga, sömntabletter och krypa ner i sängen.

Jag längtar tills Hanna kommer, då blir det lättare att existera!

And even with broken wings, I have to learn my way to fly